Jag blir så jääävla trött. Det spelar ta mig fan ingen roll var jag än bor, jag får aldrig lugn o ro!
När jag bodde i huset hos pappa va det alltid fullt jävla ös. Antingen var det någon som gapade och skrek, hundar som skällde, tv:n stod på högsta volym eller spelade brorsan trummor och senare även dunk-dunk-dunk non stop. När mamma och pappa skiljde sig och jag o mamma flyttade trodde jag att jag äntligen skulle få lite lugn, icke sa nicke. Fan så fel jag hade. Grannen va en total punkade som spelade pundar-dunk i stort sett 24 timmar om dygnet och hade noll respekt för att han inte har den enda som bodde där. Även vissa andra grannar körde samma stil som han, de gjorde sitt och sket i alla andra.
Nu har jag och Viktor flyttat ihop och första veckan va så lugn och skön, man kunde somna, sova och vakna till en lugn och harmonisk omgivning. Sen brakade skiten lös igen.. Kärringen som flyttat in ovanför oss kör ett jävla levande från kl 6 på morgonen till ca 11 på kvällen. Går med hälarna i golvet så man tror hon ska trilla genom taket ner till oss, bankar och dånar med allt som bara går, hennes två ungar är helt galna och för ett jäävla levande, skriker och gapar i trappuppgången och det är ett jävla spring...
Inte nog med det, från 7 April till 15 Maj ska de tydligen hålla på med betongborrning, renoveringsarbete och annat jävla oväsen här i huset...
Jag är så jävla trött på detta! Igår låg jag med migrän hela jävla dagen och trodde jag skulle dö! Självklart på grund av allt jävla oväsen som gör att det inte går att sova ordentligt och regelbundet.. Nu känner jag att huvudvärken är på gång igen! =/

Det är ju själva faaan, ska man behöva va död för att få lite jävla lugn o ro?