Samtal med Växjö
Allt har gått kanon och Theia har inte haft ett enda utslag, vilket hon tyckte var jättebra, så vi fick klartecken att sätta igång o börja testa oss fram nu.
Visserligen har vi fuskat med ungnötslever. Nu på senaste har vi även gett henne blodkorv och grisöron, utan några som helst problem. Men det vågade jag fasiken inte nämna :P
Så nu kör vi igång och ska försöka komma fram till vad lilltjejen inte tål.
En ny omgång lever står på spisen och kokar. Och denna gången är det inte vilken lever som helst, utan ÄLGlever! Gott ska det va för den lilla ;)
Nä, men pappa fick samtal igårkväll om att det var en som kört på en älg i Mörrum och undrade om han kunde ta vara på köttet vilket han inte tackade nej till :P Och så tänkte han på mig och ordnade så jag fick levern.
Så ca 4 kilo. ÖRK :P
Ca 1 kilo är på kokning. Resten får åka i frysen så länge. Orkar verkligen inte så och göra allt det ikväll!
Och det är gnälligt här må ni tro ;) Och pappa har aldrig tidigare varit så populär som ikväll då han kom med "godispåsen". Haha! Självklart fick ju Theia ett smakprov på den råa levern och sen dess har det varit pip och gnäll ;)
Annars flyter livet på som vanligt. Vi kämpar, tränar, myser och har det gott. Och träffar massa kompisar för lek och bus. Och Theia, ja hon verkar faktiskt rätt nöjd med livet ;)
Sämst!
Men vafasiken finns det att skriva om?
Det är som vanligt med vovve.
Lika knäpp, envis och underbar som vanligt.
Det enda som är nytt på den fronten är att vi nu också börjat ge henne hemmagjort blodkorv-godis. Även det utan problem.
Imorgon är det återigen dags för hunddejt i Olofström och det gillar vi skarpt!
Ska bli så kul att träffa hussar och mattar och få se hundarna springa av sig som tokstollar och leka som galningar samtidigt som vi får oss ett gott skratt.
Tanken är att jag ska ta kameran med mig. Det skulle jag gjort sist, men det är inte lätt att komma ihåg allt när man har huvudet i röven.
Så om jag lyckas komma ihåg den och det inte blir skit-väder imorgon kan jag förhoppningsvis slänga in lite bilder från morgondagen :)
Sen sist
Vi har börjat ge Theia hemmagjort levergodis igen och har snart hållt på i en vecka. Det är lika populärt som vanligt och som vi visste har hon inte fått en enda plita på magen :) Och så beter hon sig sååå mycket bättre nu när hon får lite gott :)
På promenaderna har hon blivit mycket bättre. Hon lyssnar, drar inte alls lika mycket och HON söker kontakt! Möte med andra hundar har också blivit bättre. Inte bra ännu, men mycket bättre.
När hon är lös har hon också blivit bättre. Innan kom hon 1 av 10 gånger. Nu kommer hon 8 av 10 gånger när man kallar på henne. Lyckades även bryta henne från ett spår hon for iväg på. FRAMSTEG!
Så ni må tro att det har underlättat så mycket genom att vi började "fuska" och ge henne lever igen.
Jag har även börjat använda klickern lite smått nu sen vi började ge gottis igen.
Inga större användningar ännu utan mer bara klicka in den. :)
Tänkte köra det någon dag till sen gå vidare i träningen. Nu ska vi ta det lugnt och inte stressa utan träna in det riktigt från början ;) Sakta, men säkert.
Ja just det ja, för ca 1½ vecka sen var vi på "playdate" på hundrastgården i Olofström.
5 galna hundar, 6 st en liten stund, som for runt som raketer. Så himla mysigt! :) Och det roliga är att alla hade Amstaff i sig. Vissa rena, vissa blandisar. :)
Så sjukt mysigt att se dem fara runt :) Underbara små varelser!
Planerat att göra om detta inom kort och försöka samla ihop ännu mer voffsingar och kanske även ta en fika-korg med sig och stanna lite längre än sist :)
Theia med en av kompisarna, finaste Nikita :)
Återbesök i Växjö..
Denna gången återbesök hos hudspecialisten för uppföljning om hur det har gått med vovve-liten.
Rätt meningslös resa. Det enda hon gjorde var att kolla på Theia, konstatera att hon såg jättefin ut och sedan säga att vi fortsätter på samma sätt som vi gjort i sex veckor i ytterligare en månad. WTF!?
Det tycker jag vi lika gärna kunde ta på telefon...
Så enligt henne ska vi fortsätta på precis samma vis med enbart hundmaten och tuggbenen.
Vet ni vad matten och hussen säger om det? Heeell no!
Detta är så löjligt. Så överdrivet. Okej om hon hade mått dåligt av plitorna, behövt akutvård eller fått klåda. Men hon har absolut inga besvär av plitorna och jag fattar då verkligen inte varför vi ska vänta ytterligare en månad på att få börja testa. I alla fall testa något. Hon har inga plitor och är jättefin på magen och tassarna. Vi fick ju ge henne tuggben efter 3-4 veckor. ?
Jag menar, och vi vet att hon tål levergodiset jag brukar göra då hon fick alla plitorna lååångt innan jag ens började göra det, så varför skulle vi inte kunna börja med det.? Så japp, vi kommer fuska och ge henne levergodis.
Och jag kan erkänna att vi har fuskat lite innan med enstaka frollic-bit, lite kaksmet och en hundgodis-bit vid en skogsrunda. Och detta utan problem.
Men när vi sätter igång med levern håller vi, eller jag, hårt på att det är det enda hon får tills vi pratat med hudspecialisten igen.
På vägen hem svängde vi inom djuraffären i Tingsryd så jag kunde införskaffa mig en ny bok och ska nu försöka få lite ordning på vovve. Vi får se hur det går :P
Spännande! :) Önska oss lycka till ;)
Galen skogsrunda!
Eftermiddagen tillbringades till skogs med Babbe och vovven Bob.
Fullt ös på vovvarna som for runt som galningar och mattarna (? haha) fick sig många skratt och pratade som aldrig förr :)
När vi närmade oss slutet av rundan villade vi bort oss lite. Eller ja, vi visste var vi var men inte riktigt hur vi skulle komma ut från skogen till cykelbanan :P Det slutade med att vi befann oss vid det äckligaste träsk-sjö-liknande ställe jag någonsin sett, som blockade cykelvägen som väntade på oss ca 100 meter bort. Och lukten ska vi inte bara prata om! Fy för fan!
Fötterna sjönk ner så skorna blev mer eller mindre träsk-bruna och vi skrattade så vi höll på att dö. Skulle försöka hoppa över den smalaste delen vilket slutade med att jag klängde mig fast vid ett träd för att inte sjunka ner, Babbe skrattade så hon höll på att dö och Theia for ner i träsk-geggan och höll knappt på att komma upp. Mitt i allt detta far Bob ner i sörjan också samtidigt som Babbe på något vänster lyckas spela in ett filmklipp av detta.
Ja jisses, ni kan ju bara tänka er!
Och tro det eller ej, men vi kom över till cykelvägen efter lite skogssnirklande och hopp över gyttja.
Film-bevis finns på Facebook.
När jag och vovve-liten kommer innanför dörren möts vi av gubben som stirrar på oss (kan tillägga att den brun/vita hunden var grå-svart-brun och mina skor var svarta och byxorna gyttje-bruna och vi luktade as) och utbryter "Vad har ni gjort egentligen"
Hunden åkte in i duschen och fick världens skrubbning med både klorhexidinschampo och hundschampo, koppel och halsband tvättades, kläderna slängdes i tvättmaskinen, skorna åkte i mammas maskin och tillslut kunde även jag skrubba av mig i duschen...
Som sagt, jag skrattade så jag höll på att DÖ och detta var nog utan tvekan den roligaste skogsrundan ever!
Vanlig ordning..
Ja, livet rullar på som vanligt.
Theia är lika galen som alltid, på gott och ont :)
Väldigt dåligt med uppdatering på senaste och så kommer det nog förbli tills vi har varit i Växjö nästa vecka. Då kommer uppdatering om läget :) Känns mest som om det är vad bloggen går ut på. Att skriva om Theia, veterinärbesök, allergiutredning osv :P
Funderar på om jag ska lägga ner totalt.
Men ibland är det faktiskt bra att kunna gå tillbaka och se vad som har hänt, när det hände osv.
Men det kan man faktiskt skriva någon annanstans.
Vad sägs?
Lägga ner? Fortsätta?
...
Kromosomfel?
Så, som jag sagt från början, kan jag ge mig fan på att det är något ute. Och då har hela den här eliminationsdieten varit total meningslös. Jag menar, det finns liksom annat ute än pollen och kvalster som hon kan vara allergisk mot.
Får ta ett riktigt snack med dem i Växjö när vi ska dit den 3:e November.
Problemet i kopplet har lugnat ner sig lite. Hon biter och hänger inte i kopplet lite mycket som innan. Det händer fortfarande, men inte alls lika ofta. Och de gångerna det händer är det i 9 av 10 fall för att hon blir så jäkla uppspelt.
Drar gör hon fortfarande som en jäkla dåre...
Så i 1½ vecka har jag tränat stenhårt på det på alla promenaderna (tre gånger om dagen).
Så fort hon drar minsta lilla tvärstannar jag och hon ska sätta/ställa sig till vänster om mig, lugna ner sig och invänta signal på att "nu går vi".
När det tar tvärstopp vet hon vad som gäller och hon gör det. Men tror ni dragandet av minskat? Nej, inte mycket. Knappt någon märkbar skillnad...
Jag börjar allvarligt fundera på om denna hunden har något kromosomfel, har dragit så mycket så hon fått syrebrist i hjärnan eller om hon bara helt enkelt är allmänt dum i huvudet...
Grejen är att innan har det varit jätteenkelt att lära henne allt vi gett oss in på. Inklusive att gå vettigt på promenderna, vilket hon verkar ha totalt glömt bort att hon någonsin har kunnat...
Hon har även slutat att lyssna när hon är lös i skogen, vilket hon nästan alltid har gjort innan.
Rätt som det är får hon för sig att springa iväg från en. Och nu menar inte jag några hundra meter, utan hon springer verkligen iväg och är borta flera minuter.
Sist hon gjorde detta var vi till och med ute med en annan hund som var lös. Ändå stack hon iväg. Detta har hon definitivt aldrig gjort innan då det är någon annan hund med eftersom hon ansett att det varit det bästa som finns...
Och ett annat "jätteroligt" problem vi har på promenaderna är att hon blir totalt utflippad när vi möter andra hundar. Ibland skiter hon i vilket, men i 99% av fallen är hon totalt omöjlig. Hon drar mot dem som satan och blir så totalfokuserad att det går inte att få ordning på henne förrän de mötande hundarna gått förbi och kommit bort en bit..
Ganska pinsamt som ni kanske förstår?
Som jag sagt innan, åter och åter igen, så underlättar det ju verkligen inte av att inte få ge något godis alls.. Suck..
Som ni hör så är det ingen dans på rosor för tillfället. Och det underlättar verkligen inte att min andra hälft är borta flera dygn varje vecka tack vare det nya jobbet...
Nej, jag börjar bli jävligt less på detta...
Energin, tålamodet och lusten börjar sjunga på sista refrängen...
En liten uppdatering
Förra veckan bytte vi ju till ett annat allergifoder.
Än så länge funkar det verkligen superbra!
Alla (!) plitorna på magen är som borttrollade och hon äter som aldrig förr! Hon fullkomligt älskar det!
Och bara det är ett väldigt stort plus då hon alltid varit lite sisådär med att äta sitt torrfoder. Det brukar vara populärt i några dagar sen slutar hon att äta.
Men inte med detta inte. Hon glufsar i sig så glatt :) Och den dagliga "kvoten" får hon i sig i stort sett varje dag. Ibland får hon även lite extra ;)
Lite problem har det ju självklart varit.
Främst med att hon inte lyssnar för fem öre på vad man säger och är helt omöjlig i kopplet (drar som en illtotting) vilket hon även gärna biter, hänger i och har dragkamp med. Har svårt att sysselsätta sig hemma och biter sönder leksak efter leksak.
Detta tror jag beror väldigt mycket på att vi inte får ge henne något godis när vi är ute (mat är hennes akilleshäl) och att hon inte har haft några tuggben som hon alltid har haft sen hon var liten. När hon har haft tråkigt eller känner sig tuggig har hon alltid tagit dem och legat och gnagt och härjat med.
Igår ringde jag till Växjö för att prata med vår fantastiska hudspecialist.
Jag förklarade läget om hennes beteende och hur otroligt fin hon har blivit på magen och frågade henne om jag inte åtminstonde kunde få ge henne tuggben.
Lite tveksam var hon först, men efter lite samtal kom vi överens om att jag får ge henne råhudsben som endast har en proteinkälla och inga andra tillsatser eller smakämnen.
Fantastiskt!
Så idag har jag köpt tuggben av råhud. Samma tuggben som hon alltid har haft sen hon var två skitar hög.
Ni kan ju gissa om hon blev glad? :) Men matte blev nog snäppet gladare över att äntligen få ge lill-stumpan någonting :')
Håll nu alla era tummar och tår på att hon inte reagerar på tuggbenet!
Ja, annars var det nog inget nytt på den fronten.
Dagarna rullar på som vanligt med promenader, lite träning, massa bus och olika hittepå.
Träningen går ju som sagt inte sådär jättebra då hon inte blir tillräckligt motiverad att jobba utan att få lön för mödan, nämligen godis.
Men vi kämpar på, försöker hålla hoppet uppe och göra så gott det går.
Yes, yes, yes!
Såret i ögat är helt läkt så vi slipper mer ögondroppar. Härligt! :)
Och vi slapp ge henne något lugnande innan ögon-undersökningen. Ännu mer härligt!
Veterinären var verkligen superduktig och jag är jätteglad att vi fick henne :) Och hoppas självklart att vi får henne i framtiden också :)
Theias foder är även bytt så nu har vi ett annat allergifoder med oss. Än så länge är det superpopulärt! Så vi håller tummarna att det håller i sig.
Om 4 veckor ska vi på återbesök och träffa hudspecialisten. Håller alla tummar och tår att vi får börja testa lite grejer då och förhoppningsvis komma fram till vad hon är överkänslig/allergisk mot..
Bara att kunna ge henne tuggben hemma och levergodis/kokt kyckling på promenaderna är guld värt! Så det längtar vi nog alla efter :)
Lathund blir packåsna
Idag har jag varit iväg och köpt en hund-ryggsäck på Mankis i Asarum. Skulle blivit en klövjeväska men det fanns inte och denna var billigare :) Och säkert minst lika bra!
Inte sådär jättepoppis att ha på sig inomhus. Haha. Dumma hund :P
Men jag hoppas att det går bättre ute :)
Dags att få hundskrället att jobba lite och bygga lite extra muskler :)
Och ja, hon är grön i ögat pga utvidgad pupill från ögondropparna. Hon ser inte klok ut! Hahaha!
Apropå dropparna... Vilket ståhej vi har haft, som jag har skrivit om innan.
Det går lite bättre nu, till och från. Vi har lagt ner brottningsmatcherna och "lugnande" tabletter. Ibland går det att smyga in en droppe och ibland går det med hjälp av bus med en liten pet-flaska.
Hon ska ju som sagt ha 6 + 1. Har vi tur lyckas vi få i 4 + 1...
Imorgon är det dags för återbesök i Växjö och jag håller tummar och tår (och det hoppas jag att ni också gör) på att såret i ögat är läkt och att vi slipper fler ögondroppar..
Uppdatering kommer självklart imorgon. Eller på Onsdag :P
Det var inte såhär det var planerat...
Imorse hoppade jag upp och började greja och fixa. Rätt som det är börjar helvetet. Maginfluensa (?) !!!!
Magen hade slagit bakut, jag mådde fruktansvärt illa och tillslut gick jag och la mig igen. Låg inte länge förrän det var dags att kyssa toastolen. FRUKTANSVÄRT! Detta är första gången på 9 år (!!) som jag har spytt och jag hade faktiskt glömt hur överjävligt det är. Självklart börjar jag böla som ett litet barn. Dels för att jag var sjuk och dels för att vi helt enkelt fick ställa in våra Ölands-planer.
Det är ju så jävla typiskt vår otur.
Vi har sagt i ca 3 år att vi ska åka över till Öland när det är Skördefest, men det har alltid kommit något i vägen. Men i år klaffade ju allt så bra och sen skiter det sig samma dag. Bokstavligt talat..
Jag är så trött på detta.
Och som en vän skrev på FB : Har ni någon förbannelse över er?
Japp, jag tror banne mig det..
Så istället för att köra runt och mysa på Öland, strosa runt på Baronen och Lagerhaus i Kalmar har jag legat hemma på soffan och varit superdålig.
Sovit, snurrat, gnällt, bölat och sovit lite till.
Vilken tur att jag har världens bästa sambo som har tagit hand om vovven, kört till Apoteket åt mig och pysslat om mig. Alla skulle ha en egen Viktor :)
För en liten stund körde jag ner till City för att köpa lite yoggi, cola och glass. Kände att jag verkligen behövde ut och få lite luft.
Men nu börjar jag undra om det inte var en dålig idé att både ge mig ut och dessutom äta..
Uscha. Ni förstår att det är sjukt synd om mig idag va?
Och jag har haft många nära-döden-upplevelser idag ska ni veta..
Nu ska jag bädda ner mig i soffan, ta en illamående-tablett och sutta på lite isbitar. Eller nåt.
Jag ska i alla fall tycka synd om mig själv...
Käftsmäll efter käftsmäll...
Detta kräver mängder av ögondroppar. En sort - 6 gånger om dagen. En annan sort - 3 gånger om dagen och från och med imorgon 1 gång om dagen. Detta ska vi hålla på med till Tisdag nästa vecka då vi har ett återbesök inbokat.
Det värsta med allt detta är Theia blir panikslagen när man närmar sig ögonen med en dropp-flaska. Hon morrar, hugger i luften, försöker smita iväg och gömma sig, skriker, gnäller och gör allt för att komma loss. Hon har ren och skär panik.
Och när man bokstavligt talat behöver använda fysiskt våld i 45 minuter för att (förhoppningsvis) få i en droppe och se sin hund helt panikslagen, då sprutar tårarna kan jag tala om.
Samtidigt måste det droppas. Görs inte det så kan det gå så illa att ögat måste tas bort.
Jag har ringt och beklagat mig i Växjö och de har försökt komma på så mycket de bara kan. Avledning i alla dess former och jag har försökt, utan resultat. Mat, godis mm får vi ju inte ge henne pga utredningen mot allergi..
Tillslut tipsade mig om ett lugnande medel. Som ska göra dem lugna och harmoniska och göra så att de inte bryr sig och det ska även dämpa panikattackerna.
Jag for iväg och köpte detta och fick i Theia det utan problem. Hjälpte det? Inte det minsta. Hon blir fortfarande lika arg, stressad och panikslagen när det är dags att droppa..
Vad gör man?
Och till råga på allt så verkar det vara något i det allergivänliga fodret vi har för tillfället som Theia inte tål.
Jippiehoo...
Jag tror, och har gjort hela tiden, att det är fisk hon är allergisk mot. Alla våra foder har, mer eller mindre, innehållt olika typer av fisktillsatser (heter det så?). Och det gör även detta fodret.
Så jag håller tummar och tår så hårt jag kan att det är fisk. Eller kyckling.. Något enkelt! Lite tur kan vi väl få ha i all motvind?
Så på Tisdagens återbesök ska vi, återigen, byta foder. Så det blir typ att börja om från scratch...
Ni kan ju bara tänka er vilken kaos det är i tillvaron just nu.
En tossig ett-åring som ska ha ögondroppar flera gånger om dagen. Du kan inte ge henne godis, tuggben, grisöron, NADA pga allergiutredningen. Det går inte att träna med henne vilket resulterar i en ännu mer galen hund som drar som en tosing i kopplet, blir flippad när vi möter andra hundar, springer iväg när hon är lös. Och så vidare, och så vidare...
Ni kanske förstår att man blir väldigt trött på detta?
Att ge upp allt är väldigt frestande. Men ännu kämpar vi på.
Hoppet är det sista som lämnar en väl?
Håll tummarna för oss!
Håll tummarna att ögat blir bra. Att det är en skitbagatell som ex. fisk hon är allergisk mot.
Och att det inte blir mer motgångar nu..
Då kör vi. Igen.
Hej och hopp, nu ska vi köra till Växjö Djursjukhus. Igen..
Idag när vi hade varit ute i skogen och kom hem såg jag att Theia kisade och blinkade jättemycket med sitt vänstra öga. Tittade i det och vad ser jag? I det bruna är hon alldeles blodröd och allt eftersom tiden gick blev hon mer och mer irriterad där. Så det var inte mycket att be för utan att ta telefonen och ringa till Växjö.
De tror att det kan vara en spricka (eller vad de nu sa) i hornhinnan som orsakat en blödning. Så vi fick en akuttid ikväll 18.00.
Alltså när ska detta sluta? Är det inte det ena så är det det andra. Och vi hinner fan inte avsluta det ena eländet innan det andra börjar.
Jag tycker så synd om min lille vovve.. Och gudarna ska veta att det har fan inte varit billigt för oss på senaste med alla detta vet.kostnader, kortison, ögonsalvor, specialfoder, körningar till och från Växjö osv. osv...
Jag är så less på detta...
Hoppsan!
Kanske skulle ta och lägga ner det här. Tål att funderas på..
Det har i alla fall inte hänt mycket på senaste.
Hjälpt pappa mycket i veckan, försökt få bukt på en galen hund och myst med gubben.
Har även blivit en svängom med underbara sis <3
Och igår var det återigen dags för stuffa. Så jävla roligt! Och nu när alla kommit in i det mer är det ännu roligare! Och man blir ännu varmare! Haha! Och igår lärde vi oss även grunderna i foxtrot. Lätt som en plätt! Men det lär säkert bli värre nästa gång :P
Och apropå en galen hund..
Nu har det gått en vecka sen vi sist var i Växjö. En hel vecka utan att ha fått ge henne någonting mer än hennes allergifoder. Och det har varit svårt. Jävligt svårt.
Jag tycker så sjukt synd om henne. Hon är ju van vid att få massa gottisbitar i skogen och på promenaderna. Van vid att få lite gotte-rester när vi har ätit middag. Van vid att alltid ha ett tuggben och gotta sig med. Van vid att alltid få ett grisöra när vi är på besök i Asarum.. Men det enda hon har fått nöja sig med är sitt torra allergifoder..
Och detta ska vi hålla på med i minst 3 veckor till... Suck, suck, suck.
Och det värsta är att jag tror inte det är fodret hon är allergisk mot. I så fall är det konstigt. För igår, hipp som happ, blommade det upp massor av röda prickar på magen, igen.. Och vi har hållt stenhårt på att hon inte ska få någonting, och det har hon inte fått..
Märkligt, mycket märkligt...
Vart tog gubben vägen?
Kom hem strax efter tre-tiden och gjorde lite nödvändigheter och pussade massor på gubben.
Jävlar på dessa jobb han ska införskaffa sig..
Nu har han precis åkt till F17 och kommer förmodligen inte hem förrän 12-tiden på torsdag. TORSDAG! Det är ju bara tisdag idag! Och idag har vi setts, i vaket tillstånd, i ca 2 timmar.. Surt sa räven...
Nu ska jag slänga mig på soffan och försöka samla på mig lite energi innan jag och Theia beger oss ut...