Hundjävel!

Igår var vi inte alls kompisar, jag och Thesan. Hon var helt omöjlig när vi var ute och gick långrundan. Hon bara drog och drog samtidigt som hon springer runt fötterna så man snubblar runt som ett fyllo. Och jag kan erkänna att mitt tålamod är inte det bästa, så jag var duktigt förbannad! Men kan man bli annat efter 1 timmes dragande så det värker i både händer, armar och axlar? Usch!
Dagens långrunda gick däremot mycket bättre. Hon var jätteduktig, drog inget alls och vi mötte hur mycket folk som helst utan problem. Gissa om jag blev stolt! :)
Däremot kom käftsmällen ikväll istället. Alltid är det något..
Var ute hos farmor på en kvällsfika och Theia var lugn. Busig, men lugn. Rätt som det var fick hon för sig att hoppa upp och bita mig i armen varpå jag tog tag i nacken på henne, tryckte ner henne i golvet samtidigt som jag röt "nej!" och sen släppte henne. Då fick hon för sig att än en gång försöka bita mig och då fick jag ta mig fan nog.
Tog tag henne i nacken, tryckte ner henne i golvet samtidigt som jag halvlåg på henne (hon är starkare än man tror) och gav mig fan på att hon ska ligga där tills hon är lugn. Hon ville helt annat och började gnälla, morra, skälla och hugga i luften.
Jag var totalt högröd i fejset av ilska samtidigt som omgivningen tyckte synd om henne, att hon blev argare av att jag höll ner henne och bla bla bla. Visst fan blev hon arg, men jag gjorde absolut inte illa henne. Klart hon håller på och stretar emot när någon försöker sätta sig över henne, och saken är den att om jag hade släppt henne i det läget hade hon fått övertaget och trott att om hon bara stretar emot så ger jag mig. Och så är inte fallet.
Tålamodet är inte så långvarigt, men jag är förbannat envis!
Efter att ha ålat runt med henne under mig på golvet i ca 10 minuter så gav hon upp. Och jag tackar högre makter för att jag hade tagit på henne selen innan hon fick sitt cp-ryck, annars hade jag nog fan inte lyckats hålla fast henne.
Efter de tio långa minuterna har hon varit hur lugn som helst. Och jag hoppas verkligen jag slipper trycka ner henne så igen. Men, mig försöker man inte sätta sig över. Det gaaaur icke!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0