Imorse steg jag upp klockan åtta och började plugga nästan direkt.
Mycket motgångar, mycket skrik och utbrott men NU ÄR TEORIN KLAR!!!!

Nu återstår bara 5 veckors praktik som börjar på måndag, sen är jag färdig
undersköterska! Det ska bli så jävla skönt! Dock kommer jag sakna många från klassen.
Vilket gäng! Måste erkänna att jag har saknat dem massor dessa 3 veckor jag suttit helt ensam och pluggat innanför dessa 4 väggarna.

Börjar bli sjukt nervös inför praktiken nu... Vissa tänker säkert precis som Viktor :
"Jaha, vad är det att va nervös för då?"
Men jag är sån. När allt är nytt, som nytt ställe med massa nytt folk och nya rutiner känner jag mig som världens minsta människa och jag blir asnervös! Och ja, det vågar jag stå för.
Det är sjukt jobbigt men jag vet ifan vad jag ska göra åt det.
Finns nog inte så mycket mer att göra än att gilla läget, göra det bästa av situationen, plåga sig igenom första veckan innan det börjar flyta på och helt enkelt ge järnet.. Lättare sagt än gjort? Jo, för mig är det så...

Tror det till mesta dels beror på att jag är så sjukt osäker på mig själv. Har alltid varit och kommer nog alltid vara det. Tror det är det som hämmar mig så jävla mycket i livet.. Hm, känns konstigt att skriva detta när vem som helst kan läsa det.. Men nu börjar det bli ganska jobbigt att inte stå för hur jag känner. Jaja, skit i vilket. Som sagt, så har det alltid varit och kommer nog alltid vara så.. Borde kanske börja jobba seriöst med min självkänsla?

Nej, nu ska jag inte sitta här och skriva om allt för privata grejer så nu säger jag god kväll och gräver ner mig i soffan framför Let's Dance med en påse Big Ben.