Som ni alla vet blir man lite smått psykiskt störd av att bo här. Utöver det vanliga har de nu börjat med någon renovering i en av lägenheterna här. Idag har de kört runt med betongborr i ca 2 timmar nu och de visar ingen lust på att sluta.
Det låter precis som om de står precis jämte mig och borrar. Ljudet är olidligt!
Jag börjar tro att alla snart är så trötta på allt jävla levande här att vi alla inom kommer begå självmord, och dårhuset kommer då utvecklas till ett bårhus.
Jag är då fan på gränsen till ett nervsammanbrott och funderar skarpt på att hoppa från balkongen med huvudet före. Någon måste la inviga vårt blivande bårhus?

Nej, skämt o sido. Men det är förbannat tröttsamt att det alltid ska vara oväsen i detta jävla huset. Är det inte galna kineser är det morgonpigga kaboarbetare som klipper gräsmassan 07.30. Är det inte det så är det byggnadsarbetare som borrar i väggarna som om det vore det roligaste i världen.

Viktor har redan flytt fältet. Det är grymt längesen jag såg honom så förbannad och trött på tillvaron. Vart han tog vägen vet jag inte, han slängde bara ur sig att han skulle köra så långt härifrån han bara kunde. Vad det innebär vågade jag inte fråga.
Men jag förstår honom. Jag hade också velat fly fältet, men på något konstigt sätt så orkar jag inte bry mig för tillfället. Jag är alldeles för trött! Trött på massor!

Inte fasiken blir livet lättare av detta depp-vädret som härjar idag. Grått, mulet, kyligt och regn.
Nu är hösten på väg..