I Tisdags morse var Theia inte alls bra. Jättelös i magen och sket non stop. Tillslut kom det bara en rosa-aktig vätska och så kräkte hon även och då for vi in till Distriktsveterinärerna i stan. Enligt dem var det irriterad slemhinna och vi fick penicillin och åkte hem.
Väl hemma blev det bara värre och värre, hon kräkte hur mycket som helst och vätskan som kom från asen då hon försökte bajja gick från rosa till röd-aktig. Det kom non stop både bak och fram. Då började paniken komma. Ringde till Växjö Djursjukhus som ville att vi skulle komma upp. Sagt och gjort, så fick det bli. Samtidigt kom paniken av att hon inte var försäkrad än. Efter ett samtal till Agria visade det sig att det tydligen är 20 karensdagar på försäkringen, alltså det tar 20 dagar innan försäkringen börjar gälla.!? Idioti.
Inte mycket att göra utan vi körde upp till Växjö och de la in Theisan med dropp.
Klockan nio på kvällen fick vi hämta henne. Trodde allt skulle vara bra men nej, då har hon krage på sig och kanylen sitter kvar i tassen. De ville ha upp henne på onsdag morgonen igen.
Hjärtat sjönk, oron steg och paniken kickade igång på riktigt. Hur fasiken skulle vi kunna betala för all denna behandling? Vad är det som har hänt med henne? Vad är felet?

Igår morse åkte vi dit igen, lämnade valpis vid tio tiden. Under dagen skulle hon ligga med dropp och framåt kvällen få börja äta lite mat igen och de ville observera henne så hon inte började kräka och ha sig igen. Klockan åtta på kvällen skulle vi få hämta henne.
Körde hem för att vila oss och prata med försäkringsbolaget ännu en gång.
Vi fick lite välbehövlig sömn och efter att Viktor pratat med Agria ännu en gång slutade det med att om veterinären skriver i papperna att det inte beror på något hon fått i sig inne eller så, så skulle försäkringen täcka kostnaderna. Äntligen en liten glimma hopp. När papperna kommer om några dagar får vi se om vi ska betala hela beloppet eller om försäkringen täcker det.
Mamma körde upp oss på kvällen och Theisan var färdigbehandlad såvida hon inte får problem igen. Hon fick även medicin, någon pasta för mage/tarm och specialfoder. Vilket ståhej!

I alla fall, magen hade ballat ur på henne förmodligen på grund av något hon dammsugit i sig när hon varit ute. Suck.. Hundskrälle!
Men hon är hemma och är piggelin och mår bra. Det är huvudsaken.
Nu håller vi bara tummarna på att Agria visar lite medmänsklighet och att vi bara behöver ta självrisken och en del av vet.kostnaderna. Annars får vi nog sälja våra möbler och flytta hem igen..

  Fåntratten Theia.


Måste ge världens kram och ett stort tack till alla som ställt upp för oss och hjälpt oss med allt man kan tänka sig. Sis, mamma, pappa, Lasse och Brigitta ; Ni är guld värda :)