I knappt en vecka har Theia haft sina vanliga tuggben och har inga problem med att sysselsätta sig längre. Och inte fått ett enda utslag på magen. Pjuh! Eller jo, en dag förra veckan då hon var ute och gick gnodde hon sig i marken och fick sedan hela magen full på kvällen.. De gick över efter ca 2 dagar, och under tiden hade hon tuggbenen som vanligt, och nu är hon hur fin som helst igen. Så tuggbenen är det inte.
Så, som jag sagt från början, kan jag ge mig fan på att det är något ute. Och då har hela den här eliminationsdieten varit total meningslös. Jag menar, det finns liksom annat ute än pollen och kvalster som hon kan vara allergisk mot.
Får ta ett riktigt snack med dem i Växjö när vi ska dit den 3:e November.

Problemet i kopplet har lugnat ner sig lite. Hon biter och hänger inte i kopplet lite mycket som innan. Det händer fortfarande, men inte alls lika ofta. Och de gångerna det händer är det i 9 av 10 fall för att hon blir så jäkla uppspelt.
Drar gör hon fortfarande som en jäkla dåre...
Så i 1½ vecka har jag tränat stenhårt på det på alla promenaderna (tre gånger om dagen).
Så fort hon drar minsta lilla tvärstannar jag och hon ska sätta/ställa sig till vänster om mig, lugna ner sig och invänta signal på att "nu går vi".
När det tar tvärstopp vet hon vad som gäller och hon gör det. Men tror ni dragandet av minskat? Nej, inte mycket. Knappt någon märkbar skillnad...

Jag börjar allvarligt fundera på om denna hunden har något kromosomfel, har dragit så mycket så hon fått syrebrist i hjärnan eller om hon bara helt enkelt är allmänt dum i huvudet...
Grejen är att innan har det varit jätteenkelt att lära henne allt vi gett oss in på. Inklusive att gå vettigt på promenderna, vilket hon verkar ha totalt glömt bort att hon någonsin har kunnat...

Hon har även slutat att lyssna när hon är lös i skogen, vilket hon nästan alltid har gjort innan.
Rätt som det är får hon för sig att springa iväg från en. Och nu menar inte jag några hundra meter, utan hon springer verkligen iväg och är borta flera minuter.
Sist hon gjorde detta var vi till och med ute med en annan hund som var lös. Ändå stack hon iväg. Detta har hon definitivt aldrig gjort innan då det är någon annan hund med eftersom hon ansett att det varit det bästa som finns...

Och ett annat "jätteroligt" problem vi har på promenaderna är att hon blir totalt utflippad när vi möter andra hundar. Ibland skiter hon i vilket, men i 99% av fallen är hon totalt omöjlig. Hon drar mot dem som satan och blir så totalfokuserad att det går inte att få ordning på henne förrän de mötande hundarna gått förbi och kommit bort en bit..
Ganska pinsamt som ni kanske förstår?

Som jag sagt innan, åter och åter igen, så underlättar det ju verkligen inte av att inte få ge något godis alls.. Suck..

Som ni hör så är det ingen dans på rosor för tillfället. Och det underlättar verkligen inte att min andra hälft är borta flera dygn varje vecka tack vare det nya jobbet...
Nej, jag börjar bli jävligt less på detta...
Energin, tålamodet och lusten börjar sjunga på sista refrängen...