I Tisdags var det ju åter igen dags för ett Växjö-besök. Det var som det befarades ; Ett sår på hornhinnan.
Detta kräver mängder av ögondroppar. En sort - 6 gånger om dagen. En annan sort - 3 gånger om dagen och från och med imorgon 1 gång om dagen. Detta ska vi hålla på med till Tisdag nästa vecka då vi har ett återbesök inbokat.

Det värsta med allt detta är Theia blir panikslagen när man närmar sig ögonen med en dropp-flaska. Hon morrar, hugger i luften, försöker smita iväg och gömma sig, skriker, gnäller och gör allt för att komma loss. Hon har ren och skär panik.
Och när man bokstavligt talat behöver använda fysiskt våld i 45 minuter för att (förhoppningsvis) få i en droppe och se sin hund helt panikslagen, då sprutar tårarna kan jag tala om.
Samtidigt måste det droppas. Görs inte det så kan det gå så illa att ögat måste tas bort.
Jag har ringt och beklagat mig i Växjö och de har försökt komma på så mycket de bara kan. Avledning i alla dess former och jag har försökt, utan resultat. Mat, godis mm får vi ju inte ge henne pga utredningen mot allergi..

Tillslut tipsade mig om ett lugnande medel. Som ska göra dem lugna och harmoniska och göra så att de inte bryr sig och det ska även dämpa panikattackerna.
Jag for iväg och köpte detta och fick i Theia det utan problem. Hjälpte det? Inte det minsta. Hon blir fortfarande lika arg, stressad och panikslagen när det är dags att droppa..

Vad gör man?

Och till råga på allt så verkar det vara något i det allergivänliga fodret vi har för tillfället som Theia inte tål.
Jippiehoo...
Jag tror, och har gjort hela tiden, att det är fisk hon är allergisk mot. Alla våra foder har, mer eller mindre, innehållt olika typer av fisktillsatser (heter det så?). Och det gör även detta fodret.
Så jag håller tummar och tår så hårt jag kan att det är fisk. Eller kyckling.. Något enkelt! Lite tur kan vi väl få ha i all motvind?
Så på Tisdagens återbesök ska vi, återigen, byta foder. Så det blir typ att börja om från scratch...

Ni kan ju bara tänka er vilken kaos det är i tillvaron just nu.
En tossig ett-åring som ska ha ögondroppar flera gånger om dagen. Du kan inte ge henne godis, tuggben, grisöron, NADA pga allergiutredningen. Det går inte att träna med henne vilket resulterar i en ännu mer galen hund som drar som en tosing i kopplet, blir flippad när vi möter andra hundar, springer iväg när hon är lös. Och så vidare, och så vidare...

Ni kanske förstår att man blir väldigt trött på detta?
Att ge upp allt är väldigt frestande. Men ännu kämpar vi på.
Hoppet är det sista som lämnar en väl?

Håll tummarna för oss!
Håll tummarna att ögat blir bra. Att det är en skitbagatell som ex. fisk hon är allergisk mot.
Och att det inte blir mer motgångar nu..

Återigen har det stått stilla väldigt länge..
Kanske skulle ta och lägga ner det här. Tål att funderas på..

Det har i alla fall inte hänt mycket på senaste.
Hjälpt pappa mycket i veckan, försökt få bukt på en galen hund och myst med gubben.
Har även blivit en svängom med underbara sis <3
Och igår var det återigen dags för stuffa. Så jävla roligt! Och nu när alla kommit in i det mer är det ännu roligare! Och man blir ännu varmare! Haha! Och igår lärde vi oss även grunderna i foxtrot. Lätt som en plätt! Men det lär säkert bli värre nästa gång :P

Och apropå en galen hund..
Nu har det gått en vecka sen vi sist var i Växjö. En hel vecka utan att ha fått ge henne någonting mer än hennes allergifoder. Och det har varit svårt. Jävligt svårt.
Jag tycker så sjukt synd om henne. Hon är ju van vid att få massa gottisbitar i skogen och på promenaderna. Van vid att få lite gotte-rester när vi har ätit middag. Van vid att alltid ha ett tuggben och gotta sig med. Van vid att alltid få ett grisöra när vi är på besök i Asarum.. Men det enda hon har fått nöja sig med är sitt torra allergifoder..
Och detta ska vi hålla på med i minst 3 veckor till... Suck, suck, suck.
Och det värsta är att jag tror inte det är fodret hon är allergisk mot. I så fall är det konstigt. För igår, hipp som happ, blommade det upp massor av röda prickar på magen, igen.. Och vi har hållt stenhårt på att hon inte ska få någonting, och det har hon inte fått..
Märkligt, mycket märkligt...

Hela dagen har tillbringats i Mörrum.
Kom hem strax efter tre-tiden och gjorde lite nödvändigheter och pussade massor på gubben.
Jävlar på dessa jobb han ska införskaffa sig..
Nu har han precis åkt till F17 och kommer förmodligen inte hem förrän 12-tiden på torsdag. TORSDAG! Det är ju bara tisdag idag! Och idag har vi setts, i vaket tillstånd, i ca 2 timmar.. Surt sa räven...

Nu ska jag slänga mig på soffan och försöka samla på mig lite energi innan jag och Theia beger oss ut...

För ett år sedan, exakt idag, satt vi hemma med en 8 veckors mini-Theia :)

Natten till den 19/9-10 blev det inte mycket sömn. Väntan och längtan var olidlig!
Men förmiddagen kom, vi körde och röstade fort som attan och flög sen in i bilen och körde utav fasen ner till Åstorp. Och där kom hon, vår lilla tjej. Det sötaste av det söta. En riktig liten skrynkelpåse!
Papper skrevs, pengar flög iväg och Theia låg i husses famn och tuggade på fingrarna och pussades.
Äntligen var hon vår!
Hon blev jätte ledsen precis när vi kört, pep och pep. Efter 10 minuter rullade hon ihop sig i en boll i Viktors knä och sov hela vägen hem. Och nu började vårt liv som hundägare.

Det har varit så mycket upp och ned, med och motgångar, skratt och gråt.
Redan efter två veckor fick vi köra till Växjö Djursjukhus där hon fick tillbringa två hela dagar med dropp eftersom hon var som en liten dammsugare ute. Något hon hade fått i sig fick magen att slå bakut.
Det löste sig hyfsat smärtfritt och hon fyllde alla dagar med bus, galenskaper och skratt.

Vi flyttade från Asarum in till stan. Och det var verkligen inte lätt att packa ner ett helt hem med en nyfiken 4 månaders valp som skulle krypa ner i varenda kartong, smaka på alla tidningspapper, trycka nosen mot all tejp.. Ja, ni kan ju bara tänka er.
Men in till stan kom vi. Baksida, 200 meter till skogen, 10 minuters gångavstånd in till city.. Ja helt perfekt för en hund. Det enda som slåt detta är ett hus.
Här har hon det bra. Jagar pinnar i skogen, badar i lerpölar, gräver upp halva gräsmattan, charmar grannskapet, äter glass på torget, badar i Näsviken och lever livet.

Det har blivit ett par vändor till Växjö på senaste pga utslag på magen vilket har påbörjat en utredning för allergi. Det kommer bli krävande. Det kommer ta lång tid. Det kommer bli dyrt. Det kommer bli fler vändor till Växjö framöver. Det är ingen dans på rosor.
Men vad gör man inte för sin fyrbenta vän som får en att slita sitt hår, tappa humöret, skratta så tårarna sprutar, tittar på en så man blir alldeles varm och som i de sämsta lägena får en att le? Du gör allt och lite till.

Allt för vår älskade tjej! Vår finaste Amstaff!

      

      

     

                                      

Ja idag var vi som sagt i Växjö på Djursjukhuset igen. Träffade hudspecialisten och pratade om Theias hudproblem. Det är ju konstaterat att det till 99% är en allergi, av något slag. Mat, pollen eller kvalster.
Blodprov är taget och ska testas mot kvalster och pollen. Och det får vi svar på om 2-3 veckor.
Och i 4-5 veckors tid, innan vi ska på återbesök, ska Theia äta något specialfoder som är dyrt så in i helvete! 15 kilo kostade 900 spänn! Hur sjukt!?
I alla fall. Det är det enda hon får äta under dessa kommande veckorna. Vilket innebär inga tuggben, inga grisöron, inget levergodis, inga rester från måltider som hon alltid får... Absolut i n g e n t i n g !!!
Kan meddela att detta kommer bli sjukt svårt! Och det kommer fasiken inte vara lätt att träna med henne utan godis, godisglad som hon är. Men men, vi får plocka fram vår kreativa sida och belöna med massa bus och lek istället. Och lite foderkulor. Helt enkelt göra det bästa av situationen.

Om det sedan inte visar sig något på blodproverna och hon blir bättre av maten får vi, efter dessa 4-5 veckorna, börja testa ge henne en ny grej varje vecka för att luska ut vad det är hon reagerar på.
Känns som om det är rätt långt fram i tiden och detta kommer inte bli roligt. Men återigen, vi får försöka göra det bästa av situationen. Allt för lill-stumpan! <3

Gårdagen var verkligen lyckad och supermysig!
Gubben och jag stack till Thaien och käkade gott. Höjdpunkten var lätt friterad banan med glass som jag aldrig tagit där innan eftersom jag blir så satans mätt. Men igår hade jag gett mig fanken på att äta den också. Och det gjorde jag. Och sjukt mätt blev jag.

Väl hemma dök sis och hennes kära äntligen upp.
Massa prat och skratt, Absolut-Överens-spelande, lite gott dricka och lite galenskaper gjorde kvällen.

---

Idag har hela dagen tillbringats i Mörrum. Och nu ska jag alldeles strax bege mig till Bellevue för ett par timmars stuffande.
Jag tror jag kommer somna innan jag lägger huvudet på kudden, men innan dess ska jag fjäska till mig en kvällsmassage. Min rygg gör så ont idag :(

Ikväll är det lördags-mys på hög nivå som gäller!
Jag har bestämt att gubben och jag ska äta något riktigt gott! Sen kommer sis och hennes gubbe in för mys-kväll! Lite gott snacks, lite go dricka och mycket skitprat står på schemat. Kanske lite spel? :)
Hur det än blir kommer vi ha skitkul!

---

Veckan som gått har mest bestått av Mörrum och potatisplockning hos pappa.
Alltid gott med lite extra pengar :)
Och mamma, Lasse och Birgitta ska ha stort tack för all hjälp med Theia under veckan!

Nu börjar det dra sig mot promenad. Så på med joggisarna sen sticker vi ut i det härliga vädret!

Som de flesta vet har det varit så mycket problem med Theia gällande både hennes mage och hud.
Igår upptäckte jag och Viktor att hon har fått några "bollar" på höger baklår/ben och idag är det inte alls fint. "Bollarna" har blivit större och även kommit på lite andra ställen.. Jag kan inte begripa vad detta beror på och jag kan för mitt liv inte förstå varför allt krabb ska hamna på min hund...



Såhär ser det ut.. Fruktansvärt! :(
Hon verkar inte ha ont av det på något sätt eller någon klåda. Eller liknande.
Fick en tanke av en vän att det kan vara att hon nässlat sig.
Men vad jag vet har hon inte varit bland nässlor idag och det borde väl inte ha blivit värre sen igår? :(

Som om inte det vore problem nog.
Alla hennes röda prickar på magen har kommit tillbaka...
Hon gick ju på kortison men det slutade vi med eftersom hon blev så sjukt dålig i magen. Och vipps så kom prickarna som ett brev på posten..

Jag tackar gudarna att vi har en tid bokad hos hudspecialisten på Växjö Djursjukhus på Måndag.
Nu önskar jag att dessa dagarna bara flyger förbi så vi får reda på hur vi ska göra med detta lilla odjur.
För hon har det inte lätt med alla bollar, utslag, dålig mage osv osv.
Och det är väldigt jobbigt för både matte och husse att se sin lilla älskling på detta viset :(

Igår blev det mycket mys i skogen.
Först en tur med mammi och galna Theia som inte lyssnade på varken bu eller bä utan körde sitt eget race och hoppade bland stockar och sten.

På eftermiddagen blev det en tur med Nathalie och Theias look-a-like Nikita. 6 månader yngre än Theia men vilken bjässe hon är, Nikitan. Så himla fin! Blev lite avis på storleken där, Theia är sjukt liten och pluttig för att vara en amstaff. Delvis beror det väl på att hon inte äter som hon ska..
I alla fall. Vi hade hur mysigt som helst och vovvarna hade jätteroligt och lekte hej vilt och tog sig ett och annat bad i skogsträsken :)



Lyckades inte få någon bra bild på dem, så denna får duga.
Theia den lilla grisen la sig platt-fall på magen med alla benen utsträckta i ett av "träsken". Mysvovve <3

Min kära mamma är Stuffa-ledare och har flera år tjatat på mig att jag med skulle börja stuffa. I alla fall gå nybörjarkursen.
Jag har faktiskt varit lite sugen på det på senaste tid och förgäves försökt tjata med gubben på detta. Men icke.
Nu lämnas gubben hemma på söndag-kvällarna och jag har börjat stuffa! :)
Första gången igår och det var verkligen skitroligt!
Väldigt varmt och lite snurrigt till och från, men överlag verkligen kanonkul!
Rätt kul också att det är så sjukt mycket unga människor som går där. Det trodde jag inte, men större del av gruppen är under 30. Också det, jättekul!

Theia är bättre idag. Härligt!
Igår blev det ingen mat på hela dagen.
Framåt kvällen körde gubben och jag till Apoteket och köpte Pro-Kolin, kokte kyckling och lite ris och hällde över lite olivolja.
Det verkade göra susen :)
Hon har hållt sig lugn hela natten och nu hoppas jag att vi slipper dessa magproblem på vääääldigt länge..

Theia är, återigen, kass i magen. Hon fiser som en vuxen karl och lukten får en att klökas och det är så det riktigt bränner i näsan.
Inatt vid 4-tiden körde hon igång med att skulla ränna in och ut. Totalkass i magen och hon är det fortfarande. Ursäkta språket, men det är så det sprutar ur röven på henne..
Detta är sååå tröttsamt. Det är alltid något med denna stackars hund... =/

Har suttit och funderat på vad magproblemet denna gången kan bero på, men kommer inte fram till något som verkar logiskt..

Det var ca 1½-2 veckor sen hon var sånhär sist. Då ringde jag till Växjö och fick rådet att inte ge henne något annat än små mängder ris, som är bindande, samt lite olivolja över det och eventuellt lite kokt kyckling (som är smörjande).
Så nu har jag precis kokat lite ris som hon ska få. 
Framåt kvällen får det bli ännu lite ris och lite kyckling, sen hoppas vi på att detta hjälper. Om så bara lite.

Igår kväll när jag och Theia skulle ut på kvällspromenad trodde jag helt seriöst att jag skulle dö. Dö av skräck!

Som de flesta vet är jag sjukligt rädd för grodor och paddor.
När vi gått ca 500 meter stannar Theia och jag väntar lugnt och stilla.
Helt plötsligt hör jag "sklafs, sklafs, sklafs" bakom mig. Jag riktigt känner paniken stiga och vänder mig så sakta jag kan och där, 15 centimeter från mina fötter, sitter den fetaste paddjävlen jag någonsin sett!
Jag skriker rätt ut och jag tror halva Karlshamn hörde mig, släpper kopplet och springer iväg i ren panik samtidigt som jag börjar böla.
Theia kommer farandes efter och undrar nog vad i hela helvete jag håller på med.
Helst av allt hade jag velat gå hem igen, men med en hund som behöver rastas är det ju inte mycket att be för.
Vi fortsätter att gå, möter 2 små grodor som fick mig att hoppa högt och efter ca 1-5 kilometer kommer nästa skräckscenario. Ännu en fetpadda kommer krälandes som mig, likt ett monster i en skräckfilm. Något som borde dött ut samtidigt som dinosaurierna.
Återigen fick jag panik och övervägde om jag skulle gå en omväg för att slippa gå förbi detta lilla äckel.
Samlade mod till mig och gick förbi med hjärtat högt upp i halsen och var livrädd för att han skulle hoppa på mig.
Theia fick gå närmast paddskrället. För om han hoppade skulle han då fan inte hoppa på mig. Det var liksom "rädda sig den som kan".
Efter mycket skrik, panik och hoppande kom vi äntligen hem.
Och ja, vi överlevde. Efter många om och men.

Levergodiset jag gjorde till Theia var väääldigt populärt.
Det är redan slut.. Japp, det har gått åt under helgens träning med lill-fisan. Men det är så värt det! Så fint och bra hon betett sig under helgens promenader och gårdagens skogsvisit är helt otroligt!
Så nu är jag igång och kokar lever igen och ska återigen göra godis till lill-vovven.
Det enda negativa med detta hemmagjorda hundgodiset är att det luktar så förbannat illa att både koka och torka det... Men det är smällar man får ta. Återigen, det är såå värt det!

Klockan åtta ska jag ska ringa vet. så Theia får sin 1-års spruta denna veckan. Det är verkligen på tiden!
Och om en timme, när levern kokat klart, tror jag banne mig jag tar Theia och kryper ner i sängen en stund till :)

Theia har på senaste tiden varit helt utflippad på promenaderna.
Hon drar som en toka, blir helknäpp när vi möter en annan hund, är det fåglar på marken där vi går förbi flippar hon totalt, hon lyssnar inte och gör bara tvätemot vad man säger till henne.
Det har varit så frustrerande och vi har tränat, lockat med lek eller godis osv osv. Allt för att vara mer intressant än alla störningar hon finner mycket roligare.

Nu har jag nog hittat hennes akilleshäl. Lösningen? Hemmagjort levergodis.

Vi har precis avverkat 45 minuters promenad, runt Prästslätten just för att möte både hundar och fåglar på marken. Och jag kan helt ärligt säga att under 90% av promenaden hade jag inte ens behövt kopplet.
Hon har gått vid vänstersida, tittat på mig och lyssnat på minsta lilla ljud jag gjort ifrån mig.
Fatta att jag är förvånad! Och jävligt glad!
Självklart blev det ju lite bakslag vid 3 hundmöten och 1 fågelmöte. Men det var en sjuk skillnad från igår.
Hon drog lite och försökte överväga vilket som var mest givande och intressant. Fåglar och hundar eller matte och levergodis. Det sistnämnda gick inte att motstå tillslut ;)

Så hur vidrigt det än är att koka lever och torka det i ugnen är det verkligen värt det.
Nu ska jag se till att det alltid finns levergodis och nu ska det fortsätta tränas, tränas, tränas på promenaderna som tillslut ska kunna genomföras utan en godisbit i handen hela tiden :)

Loggade in på Facebook och såg en video av fairdog.dk
Jag har aldrig i hela mitt liv gråtit så mycket under tre minuter. Aldrig.
Videoklippet handlar om Danmarks lag om att vissa hundraser är förbjudna.
Vill ni se videon, gå in på Amstaff (gemenskap) på FB.
Varning : Starka bilder, stark text och jag garanterar att ni kommer gråta och känna ert hjärta brista.

Vad fan är det för jävla sätt egentligen? Jag blir så upprörd av detta så jag vill nästan hoppa på ett tåg, åka till Danmark och sparka alla dessa jävla politiker i röven.
Om jag någonsin får nys om en protest mot detta, då kan jag garantera att jag kommer delta.

Det finns bara ett ord som förklarar vad de håller på med. Rasism.
Det är precis samma sak. Fast värre.

Att avliva hundar av en viss ras. Hur kan det bara vara lagligt?
Jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan göra något sånt.
Göra så mot hundarna. Göra så mot ägarna.
Tankarna går på högvarv och jag kan inte undgå att tänka "Tänk om det vore min hund.."

Precis hemkommen efter att ha varit på Ams med mamma. Det gör jag aldrig om! Haha!
Det var världens kö. När vi kom var det på nummer 11. Jag fick nummer 27 Suck!
Tiden har nog aldrig gått så långsamt och efter ca 45 minuters väntan får mamma flippet och plockar, donar och grejar. På något vis slutade detta med att vi sitter och tittar på våra körkort.
Mamma tar mitt, tittar på det och verkligen SKRIKER av skratt! Hahaha!!! Jag flabbar med, tårarna sprutar, jag var helt seriöst nära på att kissa på mig och jag tror alla i lokalen var rätt trötta på oss tillslut.
Mitt i allt ståhej är det helt plötsligt min tur och det första han ber om när jag kommer fram är, jajjemän, mitt körkort. Jag verkligen kände att jag behövde panikskratta, men försökte hejda mig och se lugn och sansad ut samtidigt som skratt-tårar stiger i ögonen och jag försöker lugnt och allvarligt säga "ja, visst".

Så. Vi kan alltså konstatera 3 saker.
1) Det är jäävligt segt på ams.
2) Man ska inte sätta mig och mamma i samma rum och be oss vänta på något i närmare en timme.
3) Jag ser fruktansvärd ut på mitt körkort.